IBID I var en grupputställning som ägde rum under två somrar, 1982–83, i den nu nedbrända linoljefabriken i Danviken vid Stockholms inlopp.
IBID I var en ovanlig grupputställning som ägde rum under två somrar, 1982 och 1983, i den gamla linoljefabriken i Danviken, precis vid Stockholms inlopp. Bland de konstnärer som deltog 1982 fanns Sivert Lindblom, tillsammans med Max Book, Bård Breivik, Jan Håfström, Alf Linder, Richard Nonas, Håkan Renberg, Johan Scott och Sven Åsberg.
"Namnet IBID, en förkortning av latinets ibidem – ”på samma ställe” – fick här en nästan bokstavlig innebörd. Konsten flyttade in i en gammal industribyggnad, en miljö med egen historia, materialitet och patina. Det var långt ifrån den neutrala konsthallens vita väggar.
Just för Sivert var detta en miljö med många beröringspunkter med hans eget konstnärskap. Han hade ett starkt intresse för arkitektur och industri och ägnade mycket tid åt att förstå hur material bearbetas, förädlas och får form. Han kunde se en byggnad inte bara som ett skal kring konsten, utan som något som i sig bar på former, proportioner, ytor och berättelser.
I Danviken mötte hans skulpturer därför en miljö som på många sätt talade samma språk som han själv. Den gamla fabriken blev inte bara en bakgrund till verken. Tegel, trä, järn, ljus och rummets egen historia blev en del av mötet med skulpturerna. Siverts intresse för relationen mellan det enskilda objektet och rummet omkring det fick här en särskilt konkret plats.
Det är också något nästan typiskt för Sivert i att hans konst under denna period fick möta en plats som tidigare varit helt ägnad åt produktion. Han rörde sig gärna mellan konst och hantverk, mellan det konstnärliga och det industriella, och intresserade sig för själva processen där idé blir material och material blir form. I den gamla linoljefabriken fanns denna historia redan inbyggd i väggarna.
Idag är det svårt att återvända till IBID I. Fabriken finns inte längre kvar. Den brann senare ned i ett misstänkt pyromandåd och platsen har därefter förändrats genom ny exploatering och bostäder längs kajen.
Kvar finns fotografierna, verken och minnet av en tid då Sivert och de andra konstnärerna kunde ta den gamla fabriken i besittning och förvandla den till något annat – för en kort stund. IBID, ”på samma ställe”, har därför fått en nästan sorgligt passande innebörd. I efterhand blir namnet IBID nästan poetiskt. ”På samma ställe” – men platsen är inte längre densamma." /JÖ