Sivert Lindblom

Husby-Rekarne är en historisk socken, ett distrikt och ett tidigare kommunblock i Eskilstuna kommun, Södermanland. Området ligger strax söder om Eskilstuna och kännetecknas av en blandning av öppen slättbygd vid Eskilstunaån i norr och skogsbygd i söder. År 1935 bodde det 2 510 invånare i Husby-Rekarne socken. År 2000 fanns det 4 162 invånare.

År 1945 fick man teknisk utbildning i Eskilstuna, främst vid Tekniska skolan (även kallad Tekniska söndags- och aftonskolan eller Maskinfackskolan), som låg på Nygatan 10–12 i kvarteret Viljan. Skolan erbjöd ingenjörs- och yrkesinriktad utbildning, ofta upplagd som kombinerade kvälls- och heltidsstudier för personer som arbetade inom metall- och maskinindustrin.

Sivert var 18 år när han fick en plats som lärling hos arkitekten Sigurd Lewerentz. Sigurd Lewerentz beskrivs som en fåordig och sträng person som krävde mycket av sina anställda. Sigurd Lewerentz (1885–1975) var en av Sveriges genom tiderna mest framstående och internationellt uppmärksammade arkitekter. Lewerentz var en av frontpersonerna vid Stockholmsutställningen 1930 där han ritade några utställningspaviljonger. Han var även delaktig i den grafiska formgivningen, bland annat utställningslogon, affischer och Stockholmsutställningens ikoniska reklammast. Han är särskilt känd för sin roll i utformningen av Skogskyrkogården i Stockholm samt för sina banbrytande modernistiska och råa tegelbyggnader. Han vann, tillsammans med Gunnar Asplund, tävlingen om den nya kyrkogården 1915. Lewerentz ritade det strama och klassicistiska Uppståndelsekapellet (1925). Han är gravsatt i en "anonym" grav utan sten, i en häck eller på en gräsmatta, framför sin skapelseplats, kapellet "Ås", som han tidigare ritat på Östra kyrkogården i Malmö tillsammans med sin hustru Edth. Sigurd Lewerentz levde till 90 års ålder och ligger begraven tillsammans med sin hustru Edith på Östra kyrkogården i Malmö. Han ville egentligen ha sin gravplats uppe på en kulle, där det ligger en gammal fornlämning.Dåtida politiker sade nej till detta, och då tyckte Sigurd att graven skulle vara helt anonym.Graven ligger mellan bronsålderhögen och St. Knuts kapell, i Kvarter: kv 6 BH! Månadstidningen Sköna Hem nr 12, 2018 skrev: "Ingen annan historisk arkitektur i världen har ett större inflytande än Lewerentz." "I Sankt Petri kyrka i Klippan droppar vattnet ständigt från ett kopparrör ner i en gigantisk naturmussla från Indiska oceanen, som fungerar som dopfunt. Denna unika utformning, skapad av arkitekten Sigurd Lewerentz, ger ett meditativt ljud i kyrkorummet. Jag vet inte om Siverts fascination för just musslor kan ha kommit från den frändskap han har känt och vänskap han har haft med Sigurd Lewerentz. Musslan förekommer flera gånger som en komponent i Siverts offentliga gestaltningsuppdrag. En mussla brukar i vissa sammanhang ofta symbolisera skydd, resor, kärlek och förvandling. Dess hårda yttre skyddar det mjuka inre, vilket gör den till en symbol för personlig säkerhet och integritet. Det finns en annan bildlig betydelse: att hålla sig som en mussla, dvs. att vara tyst och inte avslöja några hemligheter." /JÖ

Konstfack är en svensk statlig högskola inom konst-, design- och konsthantverk, grundad 1844. Konstnären och folklivsforskaren Nils Månsson Mandelgren grundade 1844 ”Söndags-Rit-skola för Handtverkare” i Kungliga Akademien för de fria konsternas hus. Skolan omorganiserades till Konstfackskolan 1945. De olika ämnena textil, dekorativ målning, skulptur, keramik, möbler och inredning, metallarbete samt reklam och bokhantverk hade länge kallats för ”fack”, vilket är anledningen till namnet. Innan Konstfacks gamla byggnad, som låg i Kvarteret Beridarebanan, Mäster Samuelsgatan 44, flyttade 1959 till nybyggda lokaler på Valhallavägen 191-199 på Gärdet, gick många av vår samtids namnkunniga konstnärer där. Sivert var en av dem. Här på sidan finns ett antal svartvita fotografier i ett bildgalleri som konstnären och skulptören Beth Laurin tagit från studietiden där, innan hela kvarteret revs för att ge plats åt det nya City. Beth Laurin har generöst låtit dessa ingå på den här hemsidan. Naturligtvis tillhör bildernas © copyright Beth Laurin 1956. Sedan 2004 har Konstfack sina lokaler vid Telefonplan i Midsommarkransen i Stockholm.

Sivert hade en lång vänskap (1957–1974) med arkitekten Peter Celsing (1920–1974). De har samarbetat med många olika projekt genom åren. Deras samarbete började med S:t Thomas kyrka i Vällingby och slutade med Peter Celsings sista verk, Kulturhuset i Stockholm. På hemsidan kan du läsa mer om deras samarbete. Skriv in Peter Celsing i förstoringsglaset högst upp till höger på sidan, så får du länkar till honom. Eller varför inte "Fråga guiden" längst ner på hemsidan?

Kungl. Konsthögskolans historia går tillbaka till 1735. Länge var skolan en del av den Kungl. Akademien för de fria konsterna växte fram ur den ritskola som inrättades under byggandet av Stockholms slott. Genom riksdagsbeslut år 1766 fick Akademien sin verksamhet tryggad och dess stadgar godkändes av Gustav III år 1773. Det skedde med den franska konstakademien som förebild. Skolan bestod av en måleri- och skulpturskola samt en arkitekturskola. Undervisning bedrevs i arkitektur, grafik, anatomi, perspektivlära, kulturhistoria och måleri med särskilt intresse för den klassiska grekiska och romerska konsten och kulturen. År 1775 flyttade Akademien till det palats som styckgjutaren Gerhard Meyer hade donerat. Av det Meyerska palatset fick konsthögskolan sitt smeknamn Mejan. Skolan reformerades 1909 och blev ett högre statligt läroverk. Då fick den också sitt nuvarande namn, Kungl. Konsthögskolan. Skolan delades in i tre skolor – teckning, måleri och skulptur – samt en tvåårig byggnadsskola. Kungliga Konsthögskolan avskildes 1978 från Kungliga Akademien för de fria konsterna, Konstakademien, som sedan 1780 haft sina egna lokaler i Konstakademiens hus på Fredsgatan 12 i Stockholm, för att bli en fristående högskola. Men först 1995 hade all undervisning flyttats till Kungliga Konsthögskolan på Skeppsholmen. Fram till 1978 var Konstakademien också huvudman för Kungliga Konsthögskolan.

Sivert levde med sin schweiziska fru Marianne ett antal år i den medeltida staden Locarno samtidigt som han gjorde formarna till vad som skulle bli ett av hans första större offentliga gestaltningsuppdrag. Konstinstallationen var tänkt att ligga i det som då kallades ”Vällingby backe” och som idag är en trappa. Bronsskulpturgruppen består av två delar. Den tillkom under åren 1963–66 då han var boende i Locarno. Den installerades 1967. Den är en av väldigt få skulpturer som han har gett ett beskrivande namn. Den heter ”Hatkärlek.” Locarno är en liten stad och kommun i kantonen Ticino i södra Schweiz. Staden ligger vid sjön Lago Maggiores norra strand. Under förkristen tid låg en keltisk bosättning i Locarno; bosättningens keltiska namn, Leukarni, ligger till grund för stadens nuvarande namn. Orten omnämns som en stad år 789 e.Kr. och styrdes under medeltiden växelvis av biskopen av Como och hertigen av Milano. I mitten av 1300-talet lät hertigen av Milano uppföra en mäktig fästning i staden för att säkra kontrollen över en av de viktigaste vägarna över Alperna, nämligen Sankt Gotthardpasset. Fästningen intogs av det schweiziska edsförbundet år 1513. ”Att försöka analysera Siverts konst är som att söka sig till källorna. Han lämnar sällan spår efter sig, men de finns där för den som bemödar sig att förena hans formspråk med en association och ett tidsperspektiv i sin egen fantasi. När jag i tonåren växte upp i närheten av den här skulpturgruppen funderade jag naturligtvis över vad det var jag tyckte mig se när jag var på väg till ungdomsgården "Tegelhögen" som då också låg i trappen för någon popkonsert. Det fanns en motsättning mellan formerna. Något låg platt på marken och något annat var på väg utför trappan. Det jag då tyckte mig se var dels en förstorad romersk hjälm, avlagd liggande på en platta. Jag tolkade det som en grav och bakom den en ”bläckplump” som hade blivit tredimensionell. Inom psykologin används ibland bläckplumpar i det så kallade Rorschach-testet som den schweiziske psykiatern Hermann Rorschach hade utvecklat för att framkalla tankar, reaktioner och känslor som betraktaren får av att se på bläckfläcken. Vad det var i dessa former som Sivert funderade över när han iscensatte detta möte med en flygande bläckprojektil och en skyddshjälm, kan vi bara spekulera i.” /JÖ SE MER från Vällingby backe

Att vara lärare i formlära på KTH innebär att undervisa i form, estetik och rumslig gestaltning, men ämnet i sin ursprungliga form som självständig professur lades ner 2009. Idag lever delar av kunskaperna om form, skisslära och design vidare i kurser inom industriell produktframtagning och arkitektur. Form och komposition: Lära ut principer för proportioner, linjer, volym och estetiskt uttryck. Praktiska övningar: leda studenter i modellbygge, skissande och fysisk gestaltning av produkter eller rum. Materialförståelse: Visa hur materialval påverkar formbarhet, funktion och upplevelse.

Konsten i 1950-talets Vällingby – Sveriges första ABC-stad (Arbete, Bostad, Centrum) – var integrerad i själva stadsplaneringen. Enprocentsregeln under 1950-talets rekordår gjorde att skulpturer och konstnärliga detaljer integrerades naturligt i parkmiljöer och husfasader. Enprocentsregeln är en ekonomisk princip som innebär att ungefär en procent av den totala budgeten för ny-, om- och tillbyggnad av offentliga miljöer, byggnader och infrastruktur avsätts till konstnärlig gestaltning. Enprocentsregeln tillkom i Sverige år 1937 efter ett initiativ av dåvarande ecklesiastikministern Arthur Engberg. Till detta förortsprogram skapades det "Ungdomsgårdar" som idag kallas fritidsgårdar. Dessa var tänkta som trygga mötesplatser för unga på fritiden. Där kunde man fika, lyssna på musik och prata med kompisar efter skolan i en meningsfull och alkoholfri miljö med vuxna ledare. Där kunde man spela biljard, pingpong, lördagsdansa och spela de senaste poplåtarna på en jukebox. ”Den offentliga konsten bidrar med en existentiell och humanistisk dimension till våra gemensamma livsmiljöer. Den slår broar mellan tid och rum; den kan fungera som en samlande plats för erfarenheter av omvälvande händelser, ljusa som mörka, och som en del av det kollektiva minnet av offentliga personer. ”Den kan väcka känslor och frågor som inspirerar till samtal; den kan ifrågasätta normer och synliggöra maktstrukturer”, skriver KRO – Konstnärernas riksorganisation – i sin appell för enprocentsregeln. ”Att försöka analysera Siverts konst är som att söka sig till källorna. Han lämnar sällan spår efter sig, men de finns där för den som bemödar sig att förena hans form med en association och ett tidsperspektiv i sin egen fantasi. Eftersom jag växte upp i närheten av den här skulpturgruppen funderade jag naturligtvis över vad det var jag tyckte mig se på väg till ungdomsgården "Tegelhögen" som också låg i trappen. Tilltalet i trappen var något helt annat än jag var van vid, eftersom det mesta var i räta vinklar. Det jag då och då tyckte mig se var dels en förstorad romersk hjälm, avlagd och liggande på en platta jag tolkade som en grav, och en bläckplump som hade blivit tredimensionell. Inom psykologin används ibland bläckplumpar i det så kallade Rorschach-testet som den schweiziske psykiatern Hermann Rorschach hade utvecklat för att framkalla tankar, reaktioner och känslor som betraktaren får av att se på bläckfläcken. Jag kom inte längre än att det var en bläckfläck som var på väg att träffa stridshjälmen. Långt senare, i samband med att jag skrev detta, fick jag veta att infanterister i de tidiga schweiziska arméerna bar ”järnhattar”, öppna hjälmar med bred brätte som skyddade mot hugg. Hjälmen hindrade varken syn eller hörsel, vilket gjorde att infanteristens sinnen förblev skärpta och att han kunde reagera bättre på kommandon och manövrar i formation. Det breda brättet var utmärkt för att avleda hugg och slag från ovan och kunde effektivt parera anfall från ryttare. Hjälmarna var särskilt lämpade för belägringar, eftersom brättet avledde pilar som kom uppifrån. Det räckte med att bara luta hakan och hjälmen något nedåt när fara hotade för att större delen av bärarens huvud skulle fungera som en skyddande yta som avledde projektiler. Som en extra fördel ger hjälmen också bäraren lite skugga. Om detta var något Sivert funderade över när han höll det här mötet med en flygande bläckprojektil och en skyddshjälm kan vi bara spekulera i. Ungdomsgården Tegelhögen i Vällingby hette ursprungligen Centrumgården när den öppnade på 1950-talet. Namnet Tegelhögen blev ett kärt och inarbetat smeknamn som gavs av ungdomarna själva på grund av byggnadens framträdande tegelarkitektur och läge i den då helt nya ABC-staden.”

Kungliga Akademien för de fria konsterna är en av Sveriges äldsta kungliga akademier, grundad 1735. Ledamöterna – som väljs av akademien själv – representerar bildkonst, skulptur, arkitektur och form. Sivert Lindblom valdes in som ledamot 1974. Att vara ledamot i Kungl. Akademien för de fria konsterna (Konstakademien) innebär att man är en invald representant för landets främsta yrkesutövare inom konst och arkitektur, med uppgift att främja de fria konsterna och förvalta akademiens oberoende kulturella roll. Inval görs på livstid eller i vissa kategorier bland aktiva konstnärer och arkitekter. Ledamöterna är med och beslutar om utdelning av priser, stipendier och understöd ur akademiens fonder till verksamma konstnärer. Deras uppgift är att värna om kunskap, långsiktighet och konstnärlig frihet i det offentliga samhället samt om kulturens oberoende.

Att vara ledamot i Statens konstråd innebär att ingå i det särskilda beslutsorgan som fattar formella beslut om offentliga konstprojekt och inköp. Uppdraget, som tillsätts av Moderna Museets styrelse efter att Statens konstråd blev en del av Moderna Museet, sätter fokus på att värna om konstens kvalitet och integritet i samhällsmiljöer. Att delta i 6–8 möten per år för att besluta om permanenta och tillfälliga konstprojekt samt om nyförvärv.

K.A. Linds hederspris (även kallat Moderna Museets Vänners skulpturpris) är ett stort svenskt konstpris som delas ut av Moderna Museets Vänner. Priset på 400 000 kronor går till en skicklig skulptör eller konstnär. Priset är instiftat av textilkonstnären Sigrid Lind för att hedra minnet av hennes föräldrar, Karl August och Kristina Amalia Lind. Det har delats ut vartannat år sedan 1950.

Stenpriset är ett svenskt arkitekturpris som årligen delas ut av Sveriges Stenindustriförbund för att belöna arkitekter som använder natursten på ett estetiskt, hållbart och nyskapande sätt. Syfte: Hylla god arkitektur och gott hantverk där svensk eller utländsk natursten används i svenska projekt.

Prins Eugen-medaljen är en svensk kunglig utmärkelse som instiftades av kung Gustaf V år 1945 i samband med prins Eugens 80-årsdag. Medaljen tilldelas svenska och nordiska konstnärer, arkitekter och formgivare som har gjort en framstående konstnärlig gärning. Delas ut årligen av kungen på Eugendagen den 5 november på Slottet.

Att vara ledamot i Vägverkets skönhetsråd (senare Nationella miljö- och skönhetsrådet) innebar att ge expertstöd inom estetiska värden, natur- och kulturmiljöanpassning samt god vägbyggnadskonst. De ska ge en estetisk bedömning: granska och ge synpunkter på hur vägar, broar och trafikanläggningar gestaltas för att passa in i det omgivande landskapet.

Professor i skulptur vid Kungliga Konsthögskolan (KKH) i Stockholm – en av Nordeuropas ledande konstnärliga högskoleutbildningar. Sivert Lindblom utsågs till professor 1991. Att vara professor i fri konst med inriktning mot skulptur och installation vid Kungliga Konsthögskolan innebär att leda undervisning, handleda studenter i deras konstnärliga processer, driva konstnärlig forskning samt ansvara för verkstädernas och ämnets utveckling i en aktiv konstnärlig miljö. Ge individuell handledning till studenter och leda undervisning i ateljéer och seminarier. Upprätthålla en aktiv egen konstnärlig praktik på internationell nivå inom skulptur och installation. Utveckla utbildningsplaner, delta i antagningsprocesser för nya studenter och samverka med omgivande samhälle.

Sergelpriset är instiftat av Kungl. Akademien för de fria konsterna till minnet av konstnären Johan Tobias Sergel. Sammanlagt har 17 svenska skulptörer mottagit priset sedan 1945, bland vilka en guldplakett med Sergels bild ingår. De skulptörer som fått Sergelpriset tecknar alla en svensk konsthistoria vad gäller uttryck, material, form och innehåll. Den fond som ligger till grund för priset var ursprungligen tänkt att användas till ett monument över konstnären, professorn, ledamoten och direktören vid Konstakademien, tillika adelsmannen Johan Tobias Sergel. Han är idag känd och uppskattad inte minst för sina livfulla och ofta både humoristiska och erotiska teckningar och laveringar. Konstakademien beslöts efter övervägande att hedra Sergels minne genom att instifta ett pris till svenska skulptörer att delas ut vart femte år vid en särskilt högtidlig ceremoni. Det första priset delades ut till Carl Eldh 1945. Sivert förärades Sergelpriset 1995.

Eskilstuna-Kurirens kulturpris är ett årligt pris som delas ut till en person eller grupp för viktiga insatser inom kulturen lokalt. Det delas ut av tidningen Eskilstuna-Kuriren och har en koppling till tidningens spridningsområde. Priset har delats ut varje år sedan 1984 av Eskilstuna-Kuriren tillsammans med Strengnäs Tidning.

S:t Eriksmedaljen är en svensk hedersutmärkelse som sedan 1938 delas ut av Stockholms stad till personer som har gjort stora insatser för staden eller utmärkt sig inom kulturliv, samhällsarbete och vetenskap. Bland de första som fick den fanns arkitekten till Stockholms stadhus, Ragnar Östberg. Sivert fick S:t Eriksmedaljen 2002 med motiveringen: "Kreativ konstnär vars många sköna och spännande skulpturer på torg och broar är viktiga inslag i kulturstaden Stockholm."

K.A. Linds hederspris (även kallat Moderna Museets Vänners skulpturpris) är ett stort svenskt konstpris som delas ut av Moderna Museets Vänner. Priset på 400 000 kronor går till en skicklig skulptör eller konstnär. Priset är instiftat av textilkonstnären Sigrid Lind för att hedra minnet av hennes föräldrar, Karl August och Kristina Amalia Lind. Det har delats ut vartannat år sedan 1950.

Stenpriset är ett svenskt arkitekturpris som årligen delas ut av Sveriges Stenindustriförbund för att belöna arkitekter som använder natursten på ett estetiskt, hållbart och nyskapande sätt. Syfte: Hylla god arkitektur och gott hantverk där svensk eller utländsk natursten används i svenska projekt. "Stenpriset 1985 tilldelades Sivert för hans förmåga att med konstnärliga medel skänka det arkitektoniska rummet en särpräglad och intresseväckande form."

Prins Eugen-medaljen delas ut av Sveriges kung, Carl XVI Gustaf, vid en ceremoni på Stockholms slott. Prins Eugen-medaljen instiftades av Konung Gustaf V i samband med Hertigen av Närke, Prins Eugens, 80-årsdag år 1945. Medaljen tilldelas för framstående konstnärlig verksamhet. Den bär prins Eugens bild och bärs på bröstet i vitt-gult-vitt band med blå kantränder. Den utdelas på Eugendagen den 5 november.

Sergelpriset är instiftat av Kungl. Akademien för de fria konsterna till minnet av konstnären Johan Tobias Sergel. Sammanlagt har 17 svenska skulptörer mottagit priset sedan 1945, bland vilka en guldplakett med Sergels bild ingår. De skulptörer som fått Sergelpriset tecknar alla en svensk konsthistoria vad gäller uttryck, material, form och innehåll. Den fond som ligger till grund för priset var ursprungligen tänkt att användas till ett monument över konstnären, professorn, ledamoten och direktören vid Konstakademien, tillika adelsmannen Johan Tobias Sergel. Han är idag känd och uppskattad inte minst för sina livfulla och ofta både humoristiska och erotiska teckningar och laveringar. Konstakademien beslöts efter övervägande att hedra Sergels minne genom att instifta ett pris till svenska skulptörer att delas ut vart femte år vid en särskilt högtidlig ceremoni. Det första priset delades ut till Carl Eldh 1945. Sivert förärades Sergelpriset 1995.

S:t Eriksmedaljen är en svensk hedersutmärkelse som sedan 1938 delas ut av Stockholms stad till personer som har gjort stora insatser för staden eller utmärkt sig inom kulturliv, samhällsarbete och vetenskap. Bland de första som fick den fanns arkitekten till Stockholms stadhus, Ragnar Östberg. Sivert fick S:t Eriksmedaljen 2002 med motiveringen: ”Kreativ konstnär vars många sköna och spännande skulpturer på torg och broar är viktiga inslag i kulturstaden Stockholm.”

Eskilstuna-Kurirens kulturpris är ett årligt pris som delas ut till en person eller grupp för viktiga insatser inom kulturen lokalt. Det delas ut av tidningen Eskilstuna-Kuriren och har en koppling till tidningens spridningsområde. Priset har delats ut varje år sedan 1984 av Eskilstuna-Kuriren tillsammans med Strengnäs Tidning.

På minnesmedaljens ”framsida” syns arkitekten Gunnar Asplunds profil. På ”frånsidan” syns den funktionalistiska Stockholmsutställningens emblem – fällkniven från 1930 – tillsammans med en kompassriktning mot norr och en rund förhöjning som ger medaljen en balanserande egenskap och gör att den lätt snurrar på ett bord. Stockholmsutställningen genomsyrades av en ny miljöuppfattning och en modernare livsstil, vilket utmärkte idégrunden för 1930-talets funktionalism. Gunnar Asplund var utställningens huvudarkitekt och samarbetade nära med Lewerentz kring utformningen av masten, Den nästan 80 meter höga reklammasten till Stockholmsutställningen 1930 som ritades av Sigurd Lewerentz med texter och former i tidens ljus, "neon". Utställningens symbol – fällkniven, rakkniven – på toppen av Lewerentz har tolkats på många sätt. Men ursprungligen lär den ha varit en parafras på den egyptiska gudinnan “Isis” som förutom omsorg även representerar intuition och intellekt. Hennes omslutande vingar ska skydda det som finns mellan himmel och jord. Utställningens ”funktionalister” lade in en senare innebörd eller tolkning av den egyptiska förebilden, nämligen att symbolen skulle ge en vink om den vilja till uppbrott och förändring som genomsyrade hela utställningen. ”Utställningen skulle skära som en rakkniv och bana väg för modern formgivning.” Han är särskilt känd för sin roll i utformningen av Skogskyrkogården i Stockholm samt för sina banbrytande modernistiska och råa tegelbyggnader. Han vann, tillsammans med Gunnar Asplund, tävlingen om den nya kyrkogården 1915. Lewerentz ritade det strama och klassicistiska Uppståndelsekapellet (1925). Han är gravsatt i en anonym grav utan sten på sin skapelseplats på Östra kyrkogården i Malmö! "På medaljens ”baksida” har Sivert placerat ett klot i centrum, vilket innebär att medaljen kan rotera när man vill. En baluster: namnet kommer från grekiskans och latinets ord för granatäppelblomma. Själva klotet är i mitten av en ”balusterdocka – balusterpelare” – en svarvad stenpelare – som brukar ingå i genombrutna murar eller ”staket”, som ett vertikalt stöd för överliggaren i en balustrad av sten. Detta formelement förekommer ofta i Gunnar Asplunds arkitektur. Dessa förekommer även som andra typer av upprättade stöd, exempelvis som möbelben eller kolonner. På fotografiet från lilla tingssalen i Lister Härads Tingshus, Sölvesborg (1919–21) kan man se hur Asplunds balusterdockor i ramar in rätten och åhörarna med rader av dessa. Bilden från Siptahs gravkammare i Konungarnas dal (KV 47) utanför Luxor är från Egyptens nittonde dynasti (1194–1188 f.Kr.) och föreställer "Isis Maat", den egyptiska gudinnan för "Sanningen", "Balans", "Harmoni", "Rättvisa" samt relationen mellan "Mänsklighet" och "Det Gudomliga och den Universella ordningen". På medaljens mittpunkt sammanstrålar tecken från såväl Asplunds som Lewerentz' och Siverts estetik och emblem till ett centralt utbuktande, virvlande uttryck." /JÖ

Till Akademiens 250-årsjubileum 2003 lät IVA framställa en jubileumsmedalj. Uppdraget för utformandet fick Sivert. Två exemplar producerades i guld, som H.M. Konungen och H.M. Drottningen fick mottaga, och 400 exemplar i silver till gästerna vid jubileumsbanketten den 20 mars 2003. På medaljens ”framsida” kan Kungl. Vitterhets-, historie- och antikvitetsakademiens latinska devis: SEMPER VIRIDES (ständigt grönskande) tillsammans med tre lagerbladskransar. På frånsidan finns husfasaden till Vitterhetsakademiens byggnad, en byggnadsminnesförklarad byggnad: Rettigska huset, Villagatan 3 i Stockholm. Carl Herbert Rettig (1888–1962) var en svensk historiker och donator.