Krucifix för en frikyrka på Smögen. Krucifixet är försvunnet. Över det nästan kvadratiska korset stiger en guldfärgad duva mot skyn.
Ett tidigt kyrkligt uppdrag: ett krucifix till en frikyrka på Smögen. Detta beskrivs som 'ett av Siverts tidigaste konstnärliga uppdrag.' Hur han kom att få uppdraget är obekant.
Smögens missionskyrka uppfördes 1906 som ersättning för Smögens 1:a missionshus.
I berättelsen om den fria andliga väckelsen nådde Smögen bl.a. genom en lärarinna från Göteborg, Hilma Kullgren, som omkring 1866 sändes dit för att undervisa barnen till lots- och fyrpersonalen. Hon startade även en söndagsskola, dit hon inbjöd alla samhällets barn. Även föräldrarna kom dit, lyssnade och lär ha blivit gripna av hennes förkunnelse.
Vid sekelskiftet gick sillen till på västkusten och många drogs till Smögen. Missionshuset kändes då allt för litet när många samlades och man beslöt att uppföra en ny och större kyrka. Det gamla missionshuset revs och man uppförde en ny missionskyrka på samma plats. 1906 togs den nya kyrkan i bruk.
I och med att den ursprungliga församlingen skingrades med tiden har även krucifixet försvunnit.
'Över det nästan kvadratiska korset kan man se en guldduva stiga uppåt.'
I den kristna traditionen är duvan främst en symbol för den Helige Ande, renhet, oskuld och fred.
Vid Jesu dop i Jordanfloden sänkte sig Guds Ande ner över honom "i en duvas skepnad" (Matt 3:16). Detta är ursprunget till att duvan än i dag används som en symbol för den osynliga, gudomliga närvaron. Efter syndafloden, om man tror på den berättelsen i Bibeln, lär Noa ha skickat ut en duva från arken för att se om vattnet hade sjunkit undan. När den återvände med ett färskt olivlöv i näbben var det ett tecken på att jorden återigen var beboelig och att Guds förbund med mänskligheten var upprättat. Siverts duva saknar en olivkvist, så vitt jag kan se.
Detta tycks vara det enda bevarade fotografiet som dokumenterar verket.
⊙ Smögen