Tornmodeller

"Sivert har sedan länge arbetat med tornbyggnaden som en idé att utforska. De torn han har undersökt representerar i första hand själva resningen i förhållande till sin omgivning. Tornet kan, om man så vill, betraktas som en större sinnebild för den mindre uppbyggnaden – sockeln.

Sockeln kan ses som en symbolisk förbindelse mellan marken och det som ska bäras upp. I stadsrummet fungerar socklar traditionellt som bärare av byster föreställande bemärkta personer eller av skulpturer som framställer dem i imposanta poser.

Om den klassiska sockeln skriver Palladio i den första boken om arkitektur:
”Vi har ett nedersta led som eventuellt uttrycker förankring i marken och stabilitet. Vi har ett översta led som, med en likaså utkragande gest, uttrycker bärande och utgör sockelns avslutning uppåt. Slutligen ett mellanled vars liv ligger något innanför det översta och det nedersta. Mellanledet utgör sockelns bål, utgör dess majoritet av massan och ger helheten dess resning.”

Att visualisera förankringen i marken, i moderjorden, har ett högt symbolvärde och är något arketypiskt. Det gäller såväl byggnadssocklar som skulptursocklar.

I den klassiska antikens byggnader förekommer sockeln företrädesvis som en byggnadsanknuten del eller som en integrerad del av tempelbyggnaden. Kolonnerna vilar då på stylobatens tre trappsteg. Överst bär arkitraven föremålet. Denna vilar i sin tur på en triglyf och har ofta en metopfris. Metoperna utgörs av reliefer eller en fri fris med samtidens hjältar avbildade i olika situationer. Frisen och arkitraven bildar tillsammans ett visuellt underlag för de fullt utskulpterade gudar som placeras i tympanon.

Siverts socklar, eller torn, framhäver inget annat än tornet i sig. Tidens konventioner påverkar hur ett torn uppfattas. Detsamma gäller när uppbyggnaden är lägre och snarare uppfattas som en sockel. Oavsett höjd har dessa konstruktioner onekligen fler funktioner än den primära uppgiften att bära något ovanpå sig.

De skapar en förankring till platsen. Marken runt tornet separerar skulpturen från sin omgivning och bildar en rumsbildande gräns. Samtidigt blir tornet eller sockeln en fokuseringspunkt i ett större sammanhang.
Ordet sockel, eller latinets socculus, betyder – liten sko."
/JÖ