Förord, Skulptur Arkitektur, Skissernas Museum
Sedan några år tillbaka har Skissernas Museum i samarbete med Lunds Konsthall planerat en retrospektiv dubbelutställning av Sivert Lindblom i Lund. Tillsammans blir dessa båda utställningar hans största utställning. Medan konsthallen visar hans skulpturala arbete i en retrospektiv från 1950-talet och framåt, belyser Skissernas Museum hans omfattande verksamhet som monumentalkonstnär genom ett urval av skisser, modeller, fotografier och andra dokument. Vår utställning blir därmed den första samlade dokumentationen av Sivert Lindbloms verksamhet inom detta område.
Från min egen gymnasisttid i Borås minns jag Sivert Lindbloms första utsmyckning: tillsammans med Olle Adrin skapade Sivert en okonventionellt utformad tegelvägg med sneda skift i Gustav Adolfs församlingshem. Året var 1957, och sedan dess har det blivit ytterligare ett 35-tal uppdrag fram till det nuvarande arbetet med den skulpturala gestaltningen av en ny viadukt vid Haga Norra i Stockholm. Under dessa 35 år har Sivert Lindblom blivit känd som den konstnär i Sverige som mer än någon annan har arbetat med relationen mellan skulptur och arkitektur. Hans arkitektoniska intresse är förvisso ingen tillfällighet: i yngre år arbetade han en tid hos Sigurd Lewerentz och han har blivit känd för sitt samarbete med Peter Celsing. Det var i början av 1970-talet som han på allvar började arbeta med egna konstnärliga gestaltningsuppdrag, bland annat Garnisonen, Riksbanken, T-banestationen Västra Skogen och Fersenska Palatset, alla i Stockholm. Bland de mest uppmärksammade uppdragen under de senaste åren är den skulpturala utsmyckningen av Frescati vid Stockholms universitet och nygestaltningen av Blasieholmstorg i hjärtat av Stockholm.
Var går gränsen mellan konst och arkitektur, frågar man sig ibland inför Sivert Lindbloms stora gestaltningsuppdrag. För några år sedan ritade Sivert fasaden till Skissernas Museums tillbyggnad, som invigdes våren 1988. Här möter man alltså konstnären i en dubbelroll som både konstnär och arkitekt – en kombination som inte är ovanlig i konsthistorien men som i dag är sällsynt. Var slutar arkitekturen och var börjar konsten i detta helt integrerade verk?
En uppdelning skulle bli helt konstlad i ett fall som detta: det handlar både om arkitektur och om en fasad som i sig är ett offentligt konstverk. Och fasaden är verkligen en fasad i ordets egentliga mening, ett ansikte, och som en estetisk och symbolisk bekräftelse ser man en svarvad profil i dubbel bronsupplaga skjuta ut från fasaden. Det har talats om postmodernistisk klassicism i samband med denna fasad och andra av Siverts verk. Men det är i så fall en metod och ett uttryckssätt som han har föregripit långt innan termen "postmodernism" började användas. Sivert Lindbloms konstnärskap utmärks av en ovanlig konsekvens och en följdriktig inre utveckling.
Uppdraget för Skissernas Museum omfattade ursprungligen också förslag och idéer till andra delar av museet, bl.a. en ny entré och en skulpturallé, som skulle öppna museet även mot söder. Idéerna har blivit vilande men är inte inaktuella. Konstnären har skänkt alla dessa skisser till museet och i en mindre sidoutställning visar vi ett urval av dem.
Vi tackar Sivert och Marianne Lindblom både för donationen och för deras oförtröttliga arbete med att få utställningarna i Lund till stånd; Marianne Lindblom har f.ö. medverkat i flera av Siverts projekt. Ett varmt tack även till arkitekt Stefan Alenius, som har skrivit den personligt formulerade inledningen till katalogen, och ett särskilt tack till Peter och Birgitta Celsings stiftelse, som har lämnat ett generöst bidrag till katalogens tryckning. Till sist vill jag även tacka Lunds Konsthalls intendent, Cecilia Nelson, för det goda samarbetet.
Lund i januari 1993
