1962 hade Sivert sin första utställning tillsammans med konstnärskollegan och senare samarbetspartnern Ulrik Samuelson. På utställningen ställde han bl.a. ut bronsfigurerna "Löparen" (100x37x28), "Utan titel" (48x15x18) och "Venus" (98x29x33), alla skulpterade 1959–1961.
"I tidiga intervjuer har Sivert uttalat att han hade ett tidigt förhållande med den franske skulptören Auguste Rodin (1840–1917). François Auguste René Rodin, ett namn synonymt med modern skulptur, steg fram ur 1800-talets Frankrike som en revolutionär kraft. Rodins konstnärliga resa präglades av ett medvetet avståndstagande från de rådande akademiska standarderna under hans tid. Även om han var utbildad i klassiska tekniker, förkastade han de idealiserade formerna och den narrativa styvheten som dominerade skulpturen. Han sökte istället att fånga flyktiga nyanser av mänskliga känslor, tankars tyngd och komplexiteten i det inre livet. Rodins konstnärliga arv är säkrat av en rad ikoniska skulpturer som fortsätter att få betraktaren världen över att reflektera över och betänka det de ser. "Tänkaren" (1880–1882) är en sådan skulptur. Den har blivit ett emblem för filosofisk betraktelse, en sinnebild av grubblande, vars kraftfulla form uttrycker tyngden av mänskliga tankar och existentiella frågor. Sivert kom senare i livet att göra en egen tolkning av den försjunkne. Då mer rofyllt, "sittande i meditation" – kanske oberörd. Han lät avgjuta hela sin egen kropp med korslagda armar, omslutande en kub, med slutna ögon. Rodins skulpturer visade ofta oavslutade ytor och lämnade medvetet spår av konstnärens hand som ett testamente till den kreativa processen i sig. Denna hållning till sitt skapande kan tidigt ses även i Siverts skulpturer. Auguste Rodin betraktas allmänt som fadern till modern skulptur. Auguste Rodin: "Jag använder folkets språk, ord från det dagliga talet, ty tankarna skall vara klara och lättfattliga."
"En anekdot i sammanhanget är mitt första möte med Sivert. Jag var redan som 14-åring intresserad av konst. På helgerna brukade jag ta tunnelbanan från förorten Hässelby Strand och gå på vernissage. Jag hade noterat en utställning på Humlegårdsgatan i Galleri Burén (1963) med skulpturer som verkade vara intressant. Jag tyckte mig se något som nästan liknade något. För mig verkade det som om han hade slutat innan skulpturen blev klar. Jag såg en huvudlös kropp, en löpare på språng. Jag såg en figur som han kallade "Venus", men jag kunde inte se var hon var. Intresserad som jag var frågade jag Sivert varför han inte hade färdigställt skulpturerna innan han ställde ut dem. Jag minns att han log och sa: "Den biten får du själv lägga till. Jag låter en del vara osagt. Jag överlämnar det som du tycker saknas åt din fantasi." Det är i förordet i katalogen till den kommande utställningen på Galerie Burén 1963 som Leon Rappaport kommer att knyta närmare bekantskap med Sivert och Ulrik. Det kom att bli en livslång kontakt dem emellan, som på många intellektuella och kreativa nivåer har inspirerat varandras tänkande och konstutövande i såväl skrift som i brons och måleri …" /JÖ