Tankar om konst — Auguste Rodin

Jag använder folkets språk, ord från det dagliga talet, ty tankar skall vara klara och lättfattliga. Jag önskar bli förstådd av det stora flertalet och jag överlåter de lärda orden och de nedsättande uttrycken åt specialisternas estetik. Dessutom är det jag säger mycket enkelt. Det ligger inom den vanliga intelligensens räckvidd.

Konstruktion och modellering

Först och främst är konst blott ett intimt studium av naturen. Utan det uppnår vi intet och gör vi inga riktiga kontakter. De som förebär att de kan förfärdiga den levande modellen — denna strålande skapelse, som vi känner så lite till, och av vilken vi i vår okunnighet blott fattar de huvudsakligaste proportionerna — är obetydliga personer, som aldrig kan prestera annat än medelmåttigt arbete.

Vi måste känna för att återfinna naturen, med den, inte bara med hjärtat, utan framförallt med ögat. Det faller sig inte naturligt att lägga märke till naturen på grund av att man utgår från en helt annan synpunkt.

Dessa konstlagar fördes jag till, inte av en firad bildhuggare eller av en auktoriserad lärare, utan av en dekoratör, en anspråkslös hantverkare, en liten gipsmakare från Blois omgivningar, Constant Simon. Vi hittade varandra hos en dekoratör. Jag höll på med ornamentskulpturer, vaser och kransar. Våra modeller var blad och blommor som vi plockade i trädgården. Jag började söka ett djupare uttryck. Constant Simon sade till mig: »Du arbetar fel! Du går åt alla dessa blad med ytan utåt. Vänd dem tvärtom, så uppstår mötet. Utför dem på djupet och inte i relief. Arbeta alltid ut det sättet så att ytan alltid verkar vara en massas begränsning. Först då kan du uppnå skönheternas skimmer.«

Jag förstod honom genast. Sedan dess har jag upptäckt mycket annat, men den principen är alltid min. Jag är en hantverkare. Constant Simon var bara en okänd hantverkare, men han kände till principerna och hade den lilla smulan av geniet hos de stora dekoratörerna som arbetade i Château de la Loire.

I skulpturen är den första av dessa principer konstruktionen. Konstruktionen är det problem som genast möter en konstnär när han studerar sin modell, vare sig modellen är ett mänskligt naken, ett djur eller en blomma. Varje form som skall framställas bör bli framställd i sina riktiga dimensioner, i sitt riktiga omfång. Och vad är nu detta omfång?

Det är det rum ett föremål uppfyller i atmosfären. Den avgörande grundlagen för all konst är att bestämma detta exakta rum; det är Alfa och Omega, det grundläggande. Att modellera verkligen på djupet innebär att modellera plastiskt, medan modellering på ytan ger en basrelief. I det återskapande av naturen, som ett konstverk eftersträvar, antyder rundskulpturen sig mycket närmare verkligheten än basrelieffet gör.

Rundskulpturen ensam framställer livets egenskaper. Att göra en byst innebär inte att utföra de olika ytorna och deras detaljer i ordning. Tvärtom skall hela massan redan från början utmanas, enhetas och konstrueras i sina olika lägen, dvs. i alla sina profiler.

Varje profil är i verkligheten ett vittnessbörd om den inre massan — var och en är den synliga ytan av ett djupt inre livsinnehåll. Den fasta helheten, planens noggrannhet och själva konstruktivitetens liv utspringer därifrån.

Det är huvudprinciperna för konstruktion och modellering som vi har att tacka för styrkan och charmen i våra konstverk.

Den gamla konstens traditionella lag

Detta är varken mystiskt eller svårt att förstå. Det är fullkomligt vardagsaktigt, högst prosaiskt. Andra vill kanske säga att konst är känsla, inspiration. Det är blott litteratur, anekdoter till nöje för de ovana.

Skulptur är helt enkelt fördjupningarnas och uppföljningarnas konst. Det kan man inte slippa. Utan tvekan spelar konstnärens känslighet och särskilda temperament en roll i skapandet av ett konstverk, men det viktigaste är att behärska det dagliga arbetet — vilket kan förvärvas genom arbete och erfarenhet. Det viktigaste är att respektera de lagar som är konstens fruktbara lag, och som ska gälla överallt.

I gamla dagar överlät man lagen noggrant, från mästare till gesäll, från lärling till mästare. I alla konsthantverksverkstäder — bildhuggare, målare, dekoratörer — tillverkade varje mästare. Det är mästarna vi ska följa, ty jag finner att mitt arbete ständigt förde mig i de stora mästernas, mina föregångares, fotspår.

Artikeln är hämtad ur Konst och Kultur, 1945. Illustrationen är Rodins eget konstverk. Foto: Ilse Schneider-Lengyel.

LÄS ARTIKELN på bilderna. Öppna upp bilden i ett nytt fönster. Tryck på förstoringsglaset så blir den lättare att läsa. Återgå sedan till sidan genom att stänga fönstret!