Cavallobrunnen, Resecentrum, Skövde, 1995

Framför järnvägsstationens huvudentré i Skövde ligger en porlande fontän med ett antal skulpturala objekt som på olika sätt alluderar till vattenliv, vatten och människans behov av vatten. Den konstnärliga gestaltningen samlar naturens former och människans geometriska bearbetningar i en miljö där resandet – ankomst och avfärd – blir en del av verkets sammanhang.

"I centrum av den mönstrade dammbotten, kring en uppåtströmmande ”vattenkälla”, står ett knippe bronspelare. De bildar tillsammans en form som för tankarna till en obelisk och avslutas högt uppe med ett element i rostfritt, reflekterande stål.

I det forntida Egypten var "pyramidionen" den fyrsidiga toppstenen på en pyramid eller obelisk. Den kunde utföras i exempelvis diorit, granit eller kalksten och förses med ett ytskikt av guld eller "elektrum" – en naturligt förekommande legering av guld och silver – för att fånga och reflektera solens strålar. Pyramidionen kunde också dekoreras med kungliga titlar och religiösa symboler.
I toppen av Siverts obelisk tycker jag mig kunna se bokstäverna ”SL”, som en möjlig signatur.

I dammen ligger två förstorade delobjekt i brons. På sidan närmast entrén möts ”de ankommande” av ett liggande bronsobjekt som föreställer en vattenlevande varelse innanför ett kraftfullt, skulpturalt skal – som en stor vattensnäcka. På den motsatta sidan av dammen, där ”de avresande” passerar, ligger ett mer geometriskt format objekt: ett stort bronsklot vars innehåll och ursprung lämnas öppna för betraktarens fantasi.

Snäckans skal kan ses som ett resultat av evolutionens formgivning – ett skydd som genom sin struktur anpassats till organismens livsvillkor. En möjlig biologisk referens är Strombus gigas, en snäckart som beskrevs av Carl von Linné 1758 och som bland annat känns igen på sin utskjutande ”läpp”. Namnet Strombus har sitt ursprung i latinets och gammalgrekiskans στρόμβος (strómbos), med betydelser som skal, trumpetsnäcka och snigel.

Klotet representerar å andra sidan en av naturens mest fulländade geometriska former. Sfären har fascinerat människan genom tiderna och har fått symboliska betydelser inom såväl vetenskap och filosofi som konst och religion. Hos Sivert blir den samtidigt något gåtfullt: vad som ryms i klotets slutna form är inte givet.

Vid sidan av fontänen finns dessutom ett naturtroget hästhuvud, Cavallo, som har gett namn åt den konstnärliga gestaltningen. Förlagan till hästhuvudet är de berömda bysantinska hästarna från Konstantinopel, en motivvärld som Sivert även lät återkomma på Blasieholmstorg i Stockholm 1989.

I Cavallobrunnen uppstår därmed en spännande triangulering mellan naturens egna former, människans förmåga att omforma och gestalta naturen samt betraktarens fantasi. Snäckans organiska skal, klotets fulländade geometri och hästens naturtroget återgivna huvud möter obeliskens och pelarnas arkitektoniska former. Det är former som både kan kännas igen och samtidigt förvandlas genom sin storlek, placering och materialitet.

Vad som göms i ett klot är upp till betraktarens fantasi. Detsamma gäller de staplade geometriska formerna utanför själva dammen, vilka kan föra tankarna till hjul i rörelse, liksom betydelsen av den blomstrande urnan. Sivert tycks på så sätt lämna flera av verkets objekt öppna för tolkning. Fontänen blir inte bara en gestaltning av vatten utan också en plats där natur, kulturhistoria, geometri och fantasi får mötas..”
/JÖ

Bronserna blev, som många gånger genom åren, gjutna av Herman Bergmans Konstgjuteri AB under ledning av Leif Schölin och av Skandinaviskakonstgjuteriet under ledning av Ulf Ferrius.