Efter att Margaretha Åsberg lämnat Kungliga Operan skapade hon 1974 sin första egna större koreografiska produktion, Sand – 10 rörelsedikter. Sivert svarade för scenografin. Verket framfördes i Fylkingens dåvarande lokaler på Östgötagatan 33 och har beskrivits som den första performanceföreställningen inom den moderna dansteatern i Sverige.

"Sand växte fram ur den politiska chock som följde efter militärkuppen i Chile den 11 september 1973. Den demokratiskt valde presidenten Salvador Allende störtades när militären under Augusto Pinochet tog makten. Allende blev kvar i presidentpalatset La Moneda, som bombades, och tog sitt liv innan militären gick in i byggnaden.

För Åsberg blev händelserna i Chile utgångspunkt för ett sceniskt verk om våld, förlust, förnedring och motstånd. De tio rörelsedikterna närmade sig erfarenheten av diktaturen genom kropp, rum, material och ljud snarare än genom en berättande återgivning. Titlarna – från Under ett neonmoln och Sand I – Frihetens ögonblick till Fotbollsstadion i Santiago de Chile, Lagen, Spänger, Roller – Rep, Rymd, Nattens arbete, Pendeln och Trappan och Sand II – bildar tillsammans en fragmentarisk och poetisk bild av det politiska våldets landskap.

En central referens var de chilenska idrottsarenor som efter kuppen förvandlades till fängelser och förhörsplatser. På Estadio Chile, där människor hölls fångna och torterades, fanns också Víctor Jara, den folkkäre sångaren, gitarristen, poeten och politiske aktivisten. Han hade gripits efter kuppen och utsattes för tortyr. Den 16 september 1973 hittades hans kropp tillsammans med andra döda fångar. Den chilenska minnesinstitutionen Museo de la Memoria anger att obduktionen visade 44 skottskador och att han avrättades utan rättslig process.

Berättelserna om Jara kom också att få en stark symbolisk laddning. Enligt vittnesmål hade vakter slagit sönder hans händer och hånat honom genom att be honom spela gitarr. Uppgiften att hans händer skulle ha huggits av före avrättningen har däremot inte kunnat fastställas och bör därför inte presenteras som ett belagt faktum. Det centrala är den dokumenterade tortyren, fångenskapen och avrättningen – och den starka symboliken i att en musiker utsattes för våld mot just de händer som varit hans främsta konstnärliga redskap.

Även USA roll hör till den politiska bakgrunden. Avhemligade amerikanska dokument visar att CIA och den amerikanska regeringen före kuppen gav ekonomiskt och politiskt stöd till chilenska oppositionspartier och andra oppositionella krafter. Dokument från september 1973 visar samtidigt att den amerikanska administrationen diskuterade ett möjligt militärt maktövertagande och hur USA skulle förhålla sig till en kupp. De tillgängliga dokumenten belägger däremot inte att CIA deltog direkt i själva kuppen.

Scenografin blev en del av denna poetik. Lindblom skapade bland annat gråmålade skal till stolar med vita insidor, vita rekonstruerade träd och trossar – enkla, abstrakta objekt som kunde förändra betydelse beroende på hur kropparna rörde sig genom rummet. Flera av dessa scenografiska element återkom senare i Åsbergs Drivved (1987).

Musiken bestod av verk av Lars-Gunnar Bodin, Sven-Erik Bäck, Sten Hanson, Jan W. Mortensen och Leo Nilsson. I föreställningen medverkade, förutom Margaretha Åsberg, skådespelaren Jacob Nordensson och Richard Ljungberg.

Det är i mötet mellan dessa delar – kroppen, objekten, ljuden och de politiska erfarenheterna – som Sand får sin särskilda kraft. Chile återges inte som en historisk berättelse på scenen. I stället blir våldet något som passerar genom rummet och kroppen: en tyngd, ett hinder, en rörelse som bryts. Sand blir både det som täcker över spåren och det som fastnar på kroppen." /JÖ

De 10 rörelsedikterna fick namnen: ”Under ett neonmoln” ”Sand I” Frihetens ögonblick ”Fotbollsstadion i Santiago De Chile” ”Lagen” ”Spänger” ”Roller – Rep” ”Rymd” (senare titel: A GI YA NI indiansk dikt) ”Nattens arbete” dans till Pablo Neruda ”Pendeln och Trappan” ”Sand II” De 10 rörelsedikterna integrerades med musik av Lars-Gunnar Bodin, Sven-Erik Bäck, Sten Hansson, Jan W. Mortensen och Leo Nilsson. Urpremiär: var i Fylkingens lokaler när detta låg på Östgötagatan 33. Bland de objekt som ingick fanns Siverts konstruerade gråmålade ”skal till stol” med vitt inre, ett antal vita ”trädrekonstruktioner” samt trossar. I föreställningen ingick dansarna förutom Margaretha själv, skådespelaren Jacob Nordensson och Richard (”Richard döbra”) Ljungberg.

En del av dessa scenografiska element kommer senare att ingå i ytterligare 2 produktioner med Margaretha Åsberg: ”Drivved” 1987 och ”Fragment – Allvarsamma bagateller” 1998. Denna koreografi var en ”sorgebearbetning” efter ett dödsfall i familjen. Verket innehöll delar av konstnärliga objekt som ingick i ”Drivved”, bl.a. Siverts ”Spänger” (de två långa störarna med väskhandtag). Vid Margaretha fanns dansarna Anja Birnbaum och Françoise Joyce.