Sculpture & Graphics | Sivert Lindblom

References

Profiler

Profilskulpturer i sten och brons.

Metamorfoser — Sittare

Sittande figurer i metamorfos.

Monoliter, obelisker & blystoder

Monolitiska former, inkl. Paris 1977.

Azteker

Aztekiskt inspirerade skulpturer.

Tidiga skulpturer

Verk från 1950- och 1960-talen.

Kofeser — meningslös meningsfullhet

En serie om meningslös meningsfullhet.

Blyplattor

Reliefverk i bly.

Trädkonstruktioner

Skulpturer i trä.

Tornmodeller

Modeller och förslag för torn.

Arbetsmodeller

Arbetsmodeller i gips, lera och trä samt tävlingsförslag.

Gjutning och patinering på Bergmans konstgjuteri, Enskede 2013

Dokumentation från gjutnings- och patineringsarbetet på Bergmans Konstgjuteri, Enskede, 2013.

Urnor

Gjutning i Thailand för Haga Norra gångbro

Komponenter till den konstnärliga utsmyckningen av entré mot Ulriksdals slottspark.

1966–2018

Grafik i urval

"Teckningar, grafikblad och studier dokumenterar det konstnärliga utforskandet av några grundformer, med Siverts profil och kropp som utgångspunkt. Hjärnan kan växla mellan olika tolkningar av samma bild, men har svårt att uppfatta dem samtidigt som en och samma ”figur”. Det mest kända exemplet på detta är ”Rubins vas”. Beroende på vad hjärnan väljer som figur ser man antingen två svarta ansiktsprofiler i siluett mot en vit bakgrund, eller en vit vas mot en svart bakgrund. Edgar John Rubin, född den 6 september 1886 i Köpenhamn och död den 3 maj 1951 i Holte, var en dansk filosof och psykolog vars forskning bland annat berörde just relationen mellan figur och bakgrund. Genom åren har Sivert undersökt dubleringens och spegelbildens effekter på en given form. Ofta har utgångspunkten varit den egna siluetten. I vissa bilder undersöks även axonometri – en tredimensionell ritmetod där objektets rumsliga egenskaper kan återges utan traditionellt perspektiv. Även perspektiviska förskjutningar har under perioder varit föremål för Siverts utforskande. Här framträder den tredimensionella upplevelsen särskilt tydligt. Intresset för olika ritmetoder kan ha sina rötter i Siverts tidiga studieår, först vid den så kallade Tekniska söndags- och aftonskolan, även benämnd Maskinfackskolan (1945–1949), och senare vid Tekniska skolan (1954–1958), som därefter fick namnet Konstfack. Någonstans i dessa undersökningar uppstår en övergång från den statiska grafiska ytan till något mer formlöst – närmast en upplevelse av metamorfos. Formen tycks förskjutas, förvandlas och byta betydelse beroende på hur den betraktas. Figur–grund-perspektivet, ofta kallat figur–mark-principen eller figure-ground på engelska, är en grundläggande princip inom gestaltpsykologin. Den beskriver hur ögat och hjärnan skiljer ett objekt – figuren – från dess omgivning, grunden eller bakgrunden. Hos Sivert blir denna gräns inte bara en förutsättning för bilden, utan också något som kan undersökas, förskjutas och upplösas. Axonometriska projektioner Inom ritteknik och arkitektur delas axonometriska projektioner ofta in i tre huvudgrupper, beroende på hur axlarna är vinklade och hur skalan förändras: Isometri: Alla tre axlarna – längd, bredd och höjd – har samma skala. Vinklarna mellan axlarna är lika stora och de två horisontella axlarna återges vanligtvis med 30 graders lutning mot horisontalplanet. Dimetri: Två av axlarna har samma skala, medan den tredje har en annan skala. Exempelvis kan djupled återges i halverad skala. Trimetri: De tre axlarna har olika skalor och olika vinklar i förhållande till ritytan. Hos Sivert blir dessa tekniska ritprinciper samtidigt ett konstnärligt undersökningsfält. Genom att förskjuta, spegla, dubblera och projicera kroppen och siluetten förändras förhållandet mellan form och rum – och det som först framstår som en statisk bild kan övergå i en mer föränderlig och nästan metamorfisk formupplevelse." /JÖ

Photographs & Inspiration

"Throughout his creative life, Sivert collected his own and others' images that stimulated his imagination. Over the years, he built up an impressive archive of slides featuring objects, natural formations, and artistic commentaries on natural phenomena. The images were stored in labeled envelopes and boxes, along with slides from his travels.

Consistently, many of the images seem to depict transformations, metamorphoses, or various stages of decay and reconstruction – processes where structures break down and forms are reduced to surfaces. It is clear that Sivert was interested in the individual object's impact on and significance for the viewer, both through its form and its placement. He seems to have viewed objects as carriers of 'a sign' – as symbols of an event, a memory, or something that demands our attention. By distinguishing themselves from the everyday surroundings, they acquire a special charge and are able to draw the eye.

A monolith or an obelisk, forms that recur in many of Sivert's public embellishments, is one such object. The monolith is a large, standing object or a block of a single stone – or something that gives the impression of such a unified whole. It distinguishes itself from its surroundings both by its size and its form. The word monolith comes from the Greek monolithos, from monos, 'one' or 'alone', and lithos, 'stone'.

Such objects can be understood as memorials. They remind the viewer of an event and may be intended to honor something that took place at a certain location or at a specific time. But they can also convey an idea of something remarkable that has unfolded – between people in power or between humanity and nature. We often encounter such manifestations in what could be described as 'the city's real or virtual center'.

Monolith can also denote natural formations consisting of single large boulders or cliffs. Often, erosion has exposed such formations by leaving behind the harder and more resistant bedrock, as in the case of the Gotland raukar. However, for such a formation to be designated a monolith, it must be freestanding from the underlying rock. Perhaps the most famous is Uluru in Australia.

Another recurring feature in Sivert's public embellishments is the obelisk. An obelisk is a tall stone pillar, usually of granite, that tapers upwards and has a square or rectangular profile. It culminates in a pyramid-shaped capstone, a so-called pyramidion. In ancient Egypt, the obelisk's function was, among other things, to honor the sun god Ra and simultaneously manifest the king's power. The obelisk expressed an idea of a connection between earth and sky, where the sun god resided. Its size could thus serve as a visual marker of strength and power. Today, obelisks primarily function as monuments and embellishments in parks and squares.

It is likely that the Gotland raukar – these sea stacks – have interested Sivert. Many of his early sculptures seem to have been subjected to a similar 'abrasion', a breakdown and shaping by the forces of nature. Waves, surf, tides, and coastal currents have shaped the coastal landscape over a very long period. In a similar way, it may appear as if something in time, or over time, has released a form – that which ultimately remained and which, through its distinctiveness, powerfully distinguishes itself from its surroundings.

The raukar on Gotland are remnants of coral reefs that formed approximately 400 million years ago in a tropical sea during the Silurian period. When the coral reefs fossilized, layers of limestone and marly mudstone formed. Later, the landscape was covered by ice. Approximately 10,000 years ago, the land began to rise as the ice masses melted. The sea could then erode the softer parts of the bedrock, while the harder cores of the reef bodies remained as isolated stone pillars.

Sivert's sculptures can sometimes be understood as the result of a similar process. Something has been processed, broken down, and peeled away until a form has been released and become visible. It is not necessarily the material's original form that is important, but rather the form that emerges when the superfluous has disappeared.

In what remains, we sense something much larger and more unfathomable – a presence that seems to bear traces of both time and change. The form appears simultaneously concrete and enigmatic: an object standing there, separated from its surroundings, yet simultaneously seeming to carry with it something of the landscape, the time, and the forces from which it originated." /JÖ

Egyptisk skulptur av en mänsklig scarabé. Kairos museum.

ur Siverts bildarkiv

Flyttblock, Gotland

Magnus Lindblom

Kvarlämnat stenblock

ur Siverts bildarkiv

Diabasstenblock, Boalt stenbrott, Göinge, Skåne

Sivert Lindblom

Sarkofag, likkista av hård sten (av grekiskans sarx - kött och phaggein - äta; köttätande sten)

Sivert Lindblom

Stenblock Ale stenar, Kåseberga, Österlen, Skåne

ur Siverts bildarkiv

Stenstod, Egypten

ur Siverts bildarkiv

Judisk kyrkogård, Prag

Sivert Lindblom

Alléträd i Scönbrunn, Wien, Österrike

Sivert Lindblom

Bambuskog

Sivert Lindblom

Restaureringen av Haga Sofia moskén, Istanbul, Turkiet

Sivert Lindblom

Oculus – Pantheon, Rom

ur Siverts bildarkiv

Omsorgs-/tillsynshuset för Loue-flodens källa

ur Siverts bildarkiv – Claude-Nicolas Ledoux 1804